fredag 2 juni 2017

Glädje och sorg

Det var ett tag sedan jag skrev på den här bloggen, märker jag. På min hemsida, http://www.christinehellqvist.se har jag bloggat mera regelbundet, men tiden har inte räckt till för två ställen.
Men nu så! Nu har jag klivit ur rutiner och snurrande hjul och äntligen fått en basinkomst. Allmän pension kallas den. Inte mycket, men såpass att den täcker hyra, räkningar och gröt. Därmed är jag fri att plocka upp trådar, idéer, planer, böcker, låtar, gitarrer. Engagemang. Och barnbarnen förstås, de ljuvligaste ljuvliga, de plockar jag upp så ofta jag kan. Snart flyttar de hit till Masthugget igen och jag kan vandra ner till dem hur enkelt som helst. Lycka.
Lånar dem. Lånar en tid till här på Jord. Några dagar och nätter till hoppas jag få stanna med dem jag älskar.
Men utöver min lilla privata glädje är det så mycken tragik runt om oss. Så mycken galenskap och kortsynthet och stenhjärtan. Utvisningar pågår till länder där vi som råkat födas här i nord aldrig skulle våga sätta ner foten. Dit vi inte får resa. Där bomber just skakat huvudstaden. Men dessa hjältar till unga personer som kämpat sig därifrån på vägar vi inte ens kan föreställa oss, flygs tillbaks. Det är skamligt, jag skäms, skäms. Håller med Martina Montelius - "Jag hoppas framtiden dömer oss hårt" skrev hon i Expressen igår.
Och samma dag proklamerades det från The Rosegarden (av alla ställen) vid Vita Huset att nä, nåt Parisavtal ska inte USA vara med i. Nä. Vara med och betala för utveckling i fattiga länder? Tror inte det. Begränsa utsläpp? Nix. Låt industrin blomstra (även om ingen ledare med nån sorts framförhållning lär skrapa fram en endaste kolbit)! Klimatförändring? Bullshit. Eller, va fan, så länge AC:n funkar i Trump Tower, vad är problemet?
Den verklige presidenten av idag slår puckot till vicepresident i filmen The Day After Tomorrow. Say no more.
Här är ett utdrag från min Jordesång på plattan Ekon i det tysta (2011):

Och hjulen fortsätter snurra
Dom mäktiga vill inte se
Men om stormvågor slår upp mot Capital Hill
Ska dom falla på knä och på
Om Los Angeles sjunker i havet
Som ett fjärran Atlantis en gång
Om gudinnan är död och begraven
Ska dom lyssna på Jordens sång
Om mod och dumhet och dårskap
Om makt och om girighet
Om visdom vi hörde men glömde bort
Om hunger och ensamhet..

Google Translata den, Mr President. Varsågod.