fredag 7 juni 2013

Efterfest i Slottskogen

Ska bespara er bilder. Jag sprang en runda i Slottskogen nyss. Det var vackrare igår om man säger så. Nu var det nationaldagsefterfest och trutar och kråkor var inbjudna. De hade varit igång hela ljusa natten, tror jag och hade spridit påsar, plast, burkar, pizzakartonger på ett väldigt kreativt vis runt de överfulla soptunnorna. Party! När jag sprang förbi nedanför Björngårdsvillan drog en av gråtrutarna iväg med en nogsamt hopknuten plastpåse, släpade den en bit medan polarna väntade på att den stora näbben skulle hacka sig igenom så de kunde dela det smaskiga därinne.
Om de hinner - städpatrullen var på väg. Antagligen är det rent och prydligt igen nu.
Och då finns det ju inte mer! Perfekt. Ser vi inte skiten så finns den inte. Så primitiva är vi.

Att inte slänga synligt skräp, med berått mod, på marken, i parken, är väl typ steg ett på miljömedvetandeskalan. Dit hade vi inte kommit i detta land när jag var ung - bilvraken hopades i skogarna, sopor dumpades lite här och var. Dekaler med Håll Sverige rent klistrades på papperskorgar.
Beteendet finns kvar, jodå, och andra dekaler, men någon slags utveckling har det ju varit. Även om det dippar ibland, som igår (fast tunnorna var nog fulla då) eller i Vasaparken och Kungsparken när det har varit förfest en solig fredagskväll. Eller längs vägkanterna, huja, vad mycket konstigt det kan ligga där! Eller i havet, då, där verkar vi fortfarande tappa både skit och vett.
Men i övrigt har vi kanske tagit oss vidare. Hoppas jag. Något steg till i alla fall.
För nu gäller det ju att greppa det osynliga, det långsiktiga. Att tänka bortom sopmaskinerna.
Att tänka och känna in sju generationer framåt, som de visa grandmothers säger. Det är vår utmaning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar